ska det vara så himla kul att vinda när man eg ska spåra? Jag bara undrar...

Sist på bev.träningen stod spårövergång o upptag på schemat. Jodå, visst tar Mocca upp spåret - inte så svårt när det var ovallad råterräng, o rätt håll efter en kort analys, men se sen släppte hon lite för hon måste ju lyfta nosen o vinda ner mot husen som låg nedanför oss... Jaja, plockade sig iväg efter spåret så vi fick göra vår halt o lite senare sela på. Iväg i spåret men mot hyggeskanten så måste man ju vinda lite in mot det förstås, innan man fortsätter i spåret, håhåjaja, men pinnen hittade hon o även till slutet kom vi - det var ett mycket kort spår.

Verkar som det tryter lite i spårintresset - hmm. Det får vi jobba på... Undrar om vi ska lägga in människa som spårslut, ryggsäck med fika kanske, dra iväg med pälsludd i snöre, ja det gäller väl att försöka "tända till" Mocca lite...

Jag har ju varit bortskämd med hoffen förr, hon har liksom bara spårat hon o så har man bara gjort svårare o svårare eftersom (iaf i yngre dar ;-) Men det är nyttigt att få använda hjärnan lite... Vet inte om ormbettet mitt i spåret kanske spökar lite när det gäller spårintresset, kan det vara så att det liksom har dämpat lite... men det är ju ett år sen... men nog har Mocca ett jädrans bra minne det har hon...

Annars är hon mattes duktiga hund, hon vill verkligen träna o jobba o träna o jobba! Har fått till träning av budföring m skott nu också, gick bara bra.

Platsliggning med skott också OK, bryr sig inte om skotten, det är skönt.

Rutan tränar vi med kanter nu, verkar som det är lättare för Mocca att hamna rätt då. Höger om halter försöker vi också snickra på så Mocca ska hamna rätt, är nog jag som går lite tokigt o så blir det lätt fel...

Åsså får vi tacka för grattisar!!