Ibland förstår jag inte min hund... därav ????

Som igår kväll. Var till skogs med 3 träningskompisar som kör sök - byte av tjänster var utlovat. Jag figgar mot ett spår åt Mocca + lite hanteringsträning, helt OK byte i mina ögon, kul att se lite sökträning också. Jag är jättesugen att prova på detta med Mocca, tror det skulle passa henne ypperligt. Men måste befästa spåret bättre först. Ja just det, spår, det var det som blev frågetecknet igår...

Christer traskade ut ett spår åt Mocca, ca 500 600 m med 5 apporter av skilda slag, påse med kattmat som extra gotta vid 4:e apporten o vid slutet. Lite lagom kringelikrokar hade jag bett om också o inte vinkla så mycket mot bilen vid slutet. Spåret fick ligga till sig medan vi tränade söket (ca 2 tim), Mocca väntade i bilen. När det var vår tur så tog Carina Mocca en liten sväng i koppel o klappade o kände lite o matade med gotta (korvbitar), ingen höjdare tyckte Mocca, hon är mammig så det räcker till den hunden...

Stora ögon hade hon o drog i kopplet o ville tillbaka till mig, jaja bara att träna ännu mera då! En snabb sväng in i bilen där hon fick sitta o se på när jag plockade fram spårgrejorna - la ut lina osv. Lite peptalk o så skulle vi spåra - trodde jag...

Men se det ville inte Mocca, spårade typ 5 m sen ville hon inte mer?? Svansen hängde o det var inte kul sa hon, jag vill till bilen igen! Hmpf, tog omtag o provade igen... kom lite längre o spårade en liten bit, men sen vek Mocca av mot vägen/bilen igen.. vill inte spåra sa hon!

Ja men sa jag, man får ju rökt kalkon när man hittar pinnar o titta va kul o va duktigt du är = peptalk modell PEPTALK!! Ok sa Mocca vi tar väl en bit till då, och iväg kom vi - typ 50-60 m sen var det samma visa, då gav jag upp o gav f-n i spårningen, man kan ju inte tvinga en hund som inte vill...

Men varför ville hon inte spåra?? Har spårat Christer förr o det har gått bra, så det var väl inte fel på personen som gått spåret iaf. Ja ja efter att jag funderat o analyserat så har jag väl min teori om oviljan bak i huvet nu, få se om jag har rätt.. det får vi testa en annan gång.

Iaf så fick den motvilliga damen sitta bak i bilen o sukta o titta när jag slog följe med Christer o Troja i spåret. Var ett "fint" spår som borde ha passat Mocca perfekt, lagom långt åt henne, blåbärsris o grönmossa, lite överraskningar (Christer hade gått runt ett utedass o en kolmila!) så det var synd att hon valde bort det... Men vi hörde hur hon gnällde i bilen - lagom åt henne!

Idag var det en ny dag - dags för s k reparationsspår åt Mocca! Fick Tobias med mig till skogen på förmiddan, snäll son! Vi dubbelgick ett spår åt Mocca, ca 500 m med lite krokar o vinklar o varierande underlag, blåbärsris, vitmossa, stenar osv. Apporter av trä, tyg o plast. Kattmatspåse vid en pinne, samt vid slutet, som vi markerade med en snitsel vid några stora stenar så Tobias kunde hitta tillbaka dit. Ja, Mocca fick ett levande slut, här gäller det att "tända" hunden! Under tiden som spåret låg till sig, for vi iväg o gjorde en liten patrullstig med hoffeloppan o Tobias som vindfigge. Mkt uppskattat av Java förstås!

Spåret då, jo liggtid 45 min (solen började värma ordentligt nu) och Tobias gick ut o satte sig bakom stenarna, jag lämnade av honom från bilen. Mocca spårade bra idag, tog alla apporter o intresset var det inte ngt fel på, skitglad blev hon när hon hittade Tobias som en riktig överraskning bakom stenarna. Han hade ju hennes älskade skinnbit att busa med också, förutom gotta då, så det blev ett lyckat spår! Man ska väl kanske passa sig lite för att ha levande slut, kan väl bli lite tokigt när man tävlar o har spårmottagare som står i närheten av slutpinnen... Men ibland känns det som det behövs...